Älskar att killar är så jävla ärliga mot varandra, dvs. i alla fall i de unga tonåren.

Lillebror till klasskompis: *avbryter* Jag hatar verkligen när du pratar med mig ibland, kan inte du bara hålla käften?

Hä hä.

Stod och plattade håret och tänkte att jag måste sluta (som allt annat man är beroende av) med risk för att fräsa bort håret ned till hårbotten. Minns hur pissed min pappa blev när lillebror'n kom in i sin identitetskris och ville också platta hår och fixa snygga emo/pop-luggen. Papichulo blev, of course, sned på mig. Jag är ju sämsta förebilden (vilket inte är något skämt, visserligen). Sedan började han bli orolig, trodde att sonen hans var en sk. grustrampare. Brukade skälla på honom och sucka ljudligt á la Napoleon Dynamite så fort lillen kickade igång plattången.

Nu skäller inte pappa längre, men det var inte förrän lillen började släpa hem en massa brudar han själv inte kunde hålla reda namnen på = Glad Pappa som dunkade sonen på ryggen och flinade. Då brukar jag mumla ngt i stil med att "ungdomar vet så lite idag.. Så vanligt med gravida småtjejer.. voj voj voj".

Älskar att göra pappa nojjig. Bajsnödigare människa får man nog leta efter.