Herregud!
Vad har det tagit åt mig?! Förr i tiden var jag en gudinna på att skriva! De som läste mina texter häpnades! Bönföll mig! Prisade mig med lovord och strödde palmblad där jag gick som en och annan messias. Men nu. Vad i helvete alltså.

Sedan jag slutade gymnasiet och slutade att bli tvingad till att skriva, så slutade jag skriva helt. Tänker skylla det på att jag jobbat med så in åt helvete oinspirerande jobb som slitit och nött ut allt det kreativa hos mig. Det är helt sant, jag kan fan inte ens klä mig längre. Tänker "yeah whatever" och skiter i att platta håret.

Fy fan. En vän/idiot sa till mig för någon månad sedan:
- Nicole, du har verkligen gått ned dig. Du klär dig inte snyggt, du är en bittrare fitta än någonsin och du har dessutom slutat noppa dina ögonbryn. Please do.

Det borde ha varit en wake up-call; men jag vaknar inte från denna jävla fulhets-torr-koman!

Och jag hatar fula människor.

Ja, och nu till min poäng:
Till i morgon ska jag ha skrivit ett mindre arbete i Modevetenskapen om "vad som helst" (trevligt) och jag har inte börjat. Jag vet inte vad jag tycker är intressant. Jag är rädd för att sätta mig och skriva något seriöst för första gången på snart två år. Man kanske ska ta babysteps och skriva något helt fantasi befriat(enl. stavningskontrollen ska det vara särstavat?), typ Marie Antoinette eller Ludvig den XIV's hov som resten av min klass.



Marie Antoinette - En slacker helt i min smak.