För ett par veckor sedan hade jag en föreläsare som jag byggde upp ett hat mot så fort hon satte sin äckliga fot i föreläsningssalen. Hon skulle berätta om nya medier, typ bloggar. Efter mycket yada yada säger hon att det inte går "att bli känd från att inte vara något, till att börja blogga och bli stor", och man ba; eh jo? Jag ifrågasatte detta och sa what about Blondinbella, varpå något smartass "Men TROR DU INTE att hennes pappa piskat henne upp till toppen". Alltså. Kanske. Men faktum återstår att människan inte var någon fram tills hennes pappa "piskat" (euw) upp'na, och nu valsar hon på Let's Dance med alla andra svenska D-, C- och B-kändisar.

Föreläsaren: "Ja men det gills inte". Och börjar berätta om någon som INGEN hört talas om i iran som var en jävla slumdog, bodde i hydda med getter (kanske inte) och blivit skitstor, asbra, assnygg yada yada (som visserligen visade sig var dum i huvudet och lever i exil) och HAN räknades.

Hon pratade även i 15min om hur snäll han var och att han sov hos henne. *kommer det på tentan?*

Ja, hon stör mig. Ser jag henne så slår jag henne.
Ful var hon också.