Bakfull som en åsna och förstår inte alls innebörden med att "må som man förtjänar". Jag menar, inte dödade jag någon. Inte heller snortade jag linor av kokain och körde upp glasflaskor i stjärt på folk. Jag drack som en kvinna gör i sina absolut bästa år, och ändå vaknar man upp med en smak i mun jag inte vill beskriva (död skunk) och hyn åldrats ca 150år.

Tre timmar efter återuppståndelsen finner jag mig själv och ca femhundra av mina vänner sittandes på Kvarnens uteservering med öl i högsta hugg. Första halvtimman satt jag tyst och andades, om jag skulle gjort annat hade jag förmodligen kräkts upp det jag inte fått upp natten innan.


Efter en öl blev jag ta mig fan fucking Stålmannen på nytt! Mer öl, vodka-redbull, inflyttningsfest i Guds Hage, vodka vodka, vin, shotta, vin vin.


Nog! Spy bar! Öl. Tröttnar. White russian utav bara helvete. En "gör en god, sur!" osv osv.

Stägning, ingen efterfest. Ser solnedgången vid slottet, vidare för att köpa kaffe och upp till Monteliusberget där jag och vän hetsar ihjäl oss.


Slutar med att vi rusar till Zinkensdamm, packar och tar en sista minuten till Göteborg. På fyllan. Vaknar upp i en park i 13cm-höga klackar och är omringad av hippies och gitarrer. Med död skunk i munnen. Hem till Wille, äta kinamat. Helvetets baksmälla släpper och vi beställer in öl. Och vi dricker fram tills det att vi tar nattbussen hem, med ett stopp i Jönköping. Önskar att jag kunde säga att vi stannade för att ta en öl, mennee. Nä. Nä.


Så _JÄVLA_ underbart! Alltså verkligen, faktiskt! Det låter bittert men satan.

Ja, satan.